SE 
EN 
9 viktiga utvecklingar som Defence Fund följer
Knappt 90 minuter före president Donald Trumps tidsfrist för massiva anfall mot Irans civila infrastruktur nåddes ett diplomatiskt genombrott. En 14-dagars vapenvilan trädde i kraft efter att Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif hade framfört ett reviderat 10-punktsförslag från Teheran. Vita huset bedömde det som en ”arbetsbar bas” för förhandlingar.
Nästa förhandlingsrunda är planerad till Islamabad den 10 april. Oljepriset föll omedelbart och börserna steg kraftigt.
Kampen om narrativet pågår redan: Washington hävdar att militära mål har uppnåtts, medan Teheran beskriver vapenvilan som en seger. Pakistans premiärminister rapporterar att vapenvilan redan har brutits av parterna och att Hormuzsundet förblir stängt. Villkoren för vapenvilan är fortfarande oklara, särskilt vad gäller Libanon och urananrikning. Samtidigt har Israel trappat upp sina attacker mot Libanon utan förvarning till civilbefolkningen.
Karl Engelbrektson, ledamot i Finserve Global Security Funds advisory board och tidigare svensk arméchef, sammanfattar:
”Jag har följt den här konflikten nära sedan USA och Israel inledde sina anfall för drygt en månad sedan. Bortsett från de geopolitiska dimensionerna, som uppenbart är avgörande, förstärker det vi ser i Iran flera militära trender som redan var tydliga men som nu accelererar.”
Här är de viktigaste säkerhetspolitiska frågorna som han och fondens experter bevakar.
1. Vapenvilan är bräcklig
Irans nationella säkerhetsråd har godkänt vapenvilan men betonat att den inte innebär ett permanent slut på kriget. Under natten mot onsdag kom missilvarningar i både Israel och Förenade Arabemiraten, och det är oklart om enskilda befälhavare inom det islamiska revolutionsgardet (IRGC) faktiskt har slutat skjuta. Premiärminister Benjamin Netanyahus regering stödjer vapenvilan men hävdar att den inte omfattar striderna mot Hizbollah i Libanon, där Israel fortsätter sina operationer.
2. Kärnvapenfrågan förblir olöst, debatten sprider sig till nya länder
Rafael Grossi, generaldirektör för internationella atomenergiorganet (IAEA), har varnat för att ett kärnvapenbestyckat Iran kan utlösa bredare spridning. Samtidigt har debatten återuppstått i länder som inte har diskuterat egen kärnvapenkapacitet på årtionden. Brittiska tankesmedjan Chatham House pekar på Japan och Sydkorea, där frågan drivs av Kinas militära upprustning och osäkerheten kring amerikanska säkerhetsgarantier. Även i Sverige pågår en lågintensiv debatt om kärnvapen.
3. Förråd och produktion: modernt luftförsvar blottlägger en brutal kostnadskurva
”Man kan inte skjuta ner drönare som kostar tiotusentals dollar med robotar som kostar miljoner. Den matematiken går inte ihop. Gör man det tömmer man sina förråd på dagar,” säger Karl Engelbrektson.
Siffrorna bekräftar bilden. Enligt CSIS kan arabländer som använder amerikanska system ha förbrukat runt 800 PAC-3- och THAAD-robotar, de mest avancerade amerikanska luftförsvarsrobotarna, bara under krigets fem första dagar. Patriot-lagren låg redan på en fjärdedel av målnivån innan konflikten inleddes. Pentagons avtal med Lockheed Martin innebär att produktionen av Patriot-missiler tredubblas och THAAD-produktionen fyrdubblas, men upptrappningen tar år. Nya utmaningar uppstår i takt med att Europa inte längre kan förlita sig på USA för luftförsvarsrobotar.
”Vi räknar med att investeringar koncentreras till lågkostnadsammunition, antidrönarsystem som klarar att hantera drönare i stor skala. Produktionskapacitet blir avgörande, med mindre beroende av sårbara leveranskedjor och förmåga att fylla på de i dag låga förråden. Dessutom fortsatt utveckling av autonoma system med ledning, styrning och fullt integrerade operationer med minskat mänskligt beroende”, säger Joakim Agerback, ansvarig förvaltare för Finserve Global Security Fund.
Schweiz överväger det franskitalienska SAMP/T-systemet, Europas enda egna alternativ till Patriot, efter att USA sköt upp Patriot-leveranser. Danmark valde i fjol SAMP/T framför Patriot med hänvisning till kortare leveranstider. MBDA, Europas största missiltillverkare, planerar att dubbla sin produktion och har höjt sin investeringsplan till 5 miljarder euro.
4. Gulfstaternas investeringsvilja prövas
En osäker vapenvila kan få Gulfstaterna att fördjupa banden med USA, men de kan också ompröva samarbetet. Under kriget har iranska missiler och drönare träffat flygplatser, hamnar och avsaltningsanläggningar i flera Gulfstater. Saudiarabien svarade med att teckna ett försvarsavtal med kärnvapenstaten Pakistan. Frågan är om regionen kan försvara sig utan att vara beroende av USA och om de stora teknikbolagen fortsätter att investera miljarder i datacenter i en zon som ligger inom räckhåll för iranska vapen.
5. EU och USA glider isär
Donald Trump inledde attackerna mot Iran utan att fråga vare sig kongressen eller Europas ledare och har sedan uttryckt irritation över att allierade inte tar ansvar för konsekvenserna. Förtroendet för USA bland tyska medborgare har sjunkit till 15 procent, den lägsta nivån på två decennier. Antydningar om att USA kan komma att lämna NATO har inte följts upp, men NATOs generalsekreterare Mark Rutte befinner sig just nu i Washington för samtal.
”NATO förblir högst relevant på lång sikt och ligger i de transatlantiska parternas intresse, men vi kan inte längre utgå från att USA tillhandahåller kapaciteter som vi fritt kan förlita oss på. Att bygga egen förmåga kräver betydande investeringar för att skapa en styrkeposition, inte bara militärt utan även industriellt och ekonomiskt,” säger Joakim Agerback.
6. Den regelbaserade världsordningen är under press
Pierre Vimont på tankesmedjan Carnegie Europe konstaterar att EU har reducerats till en passiv kommentator. Constanze Stelzenmüller vid Brookings Institution beskriver det som att Europa ser sina relationer med Ryssland, Kina och USA försämras samtidigt, medan Mellanöstern riskerar att dra in dem i en ”okontrollerad brand.”
Karl Engelbrektson ser en allvarlig förskjutning i krigföringens karaktär:
”Det som oroar mig mest är att kriget blir mer totalt. Civila och militära mål knyts samman inte bara politiskt utan även bekämpningsmässigt. Elnät, broar, vattenreningsverk. Krigföring är alltid en förlängning av politiken, men gränsen mellan civilt och militärt suddas ut på ett sätt som tyvärr ger vårt totalförsvar ytterligare perspektiv att ta hänsyn till.”
7. Ukrainas pendel slår tillbaka
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har varnat för att Patriot-leveranserna till landet riskerar att krympa. Enligt tankesmedjan GLOBSEC avfyrades fler Patriot-robotar mot iranska mål under krigets inledande dagar än vad Ukraina har använt mot Ryssland på fyra år. Ukraina har dock positionerat sig som strategisk partner i Mellanöstern genom sin drönarkompetens och bland annat tecknat tioåriga försvarsavtal med Saudiarabien och Qatar.
8. Mellanstora stater stakar ut nya vägar
Pakistan har gått från utstött aktör till medlare. Ukraina är världsledande inom drönarproduktion och säljer drönarkompetens. Danmark och Schweiz söker europeiska försvarsalternativ. Mönstret är tydligt: små och mellanstora stater sprider sina säkerhetsrelationer, söker flera leverantörer och bygger nya allianser i en alltmer oförutsägbar värld.
Joakim Agerback ser investeringsmöjligheter i denna förskjutning:
”Vi fortsätter att identifiera vilka sektorer och delar av värdekedjan som gynnas mest av den pågående upprustningen. Vi fokuserar på bolag med starka marknadspositioner för nya kontrakt där investeringarna är som störst.”
9. Fredssamtalens utfall avgör 2026
De kommande fjorton dagarna avgör om 2026 blir ihågkommet som året för ett stort Mellanösternkrig eller året för ett historiskt fredsavtal. Iran vill inte hamna i en situation liknande Gaza, där en vapenvilan finns på papper men nya anfall kan återupptas när som helst.
Försvarssektorn visar stark utveckling, med god orderingång, växande orderböcker och bred efterfrågan i Europa, USA och globalt. Saabs orderingång uppgick till 168,5 miljarder kronor för helåret 2025 och Kongsberg Gruppens orderbok växte med 57 procent på årsbasis.
Karl Engelbrektson påminner om att teknologi inte är allt och att Sverige har lärdomar att dra:
”Elektronisk krigföring har blivit central och luftförsvaret blir alltmer komplext. Och oavsett teknologisk utveckling är ett lands storlek och terräng helt avgörande för vad stridskrafterna kan åstadkomma. Iran är ett stort land med svår terräng, och det begränsar vad luftmakt, om än kritisk, ensamt kan uppnå. Det är en påminnelse som är lika relevant för den som planerar försvaret av Sverige.”
Finserve Global Security Fund har analyserat geopolitik och försvar sedan 2019, med ett advisory board som samlar djup och mångårig expertis inom försvars- och säkerhetspolitik.
Denna text publiceras av Finserve Global Security Fund i informationssyfte och utgör inte investeringsrådgivning. Innehållet baseras på öppna källor och fondens egna bedömningar per den 8 april 2026. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida resultat. Investeringar i fonden kan både öka och minska i värde.