Den europeiska säkerhetsordningen i förändring

EU och Europa behöver en verkningsfull europeisk strategi med hänsyn till en förändrad geopolitisk och handelsekonomisk omvärld.

Trots att hotet varit känt länge från totalitära regionala stormaktsregimer som bildat auktoritära allianser och söker anti-västliga koalitioner, har en samlad europeisk strategi inte varit tillräckligt utvecklad och enad.  
Trots att utmaningarna är uppenbara listas här några saker Europas strategi behöver ta hänsyn till:

• Fullskaligt krig i Europa där Ukrainas försvarsstrategiska position är hotad
• Europeisk konkurrenskraft och handelspolitisk position i världen försämras och befinner sig i negativ spiral (t.ex. Draghi-rapporten)
• Ökade spänningar i Stillahavsregionen
• Spridning av konflikter i Mellanöstern, senast i Syrien
• NATO och det transatlantiskt samarbete omvärderas med nya kravställningar
• Ett Mellanöstern i förändring, där implikationerna av utvecklingen i Syrien fortfarande är okänt.
• NATO och transatlantiskt samarbete som omvärderas med nya kravställningar

Det största uppvaknandet tycks ha skett efter Trumps och republikanernas Trifecta-seger i det amerikanska valet. Realiteten att Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet och att USA såväl handelspolitiskt och säkerhetspolitiskt kan ställa stora krav på EU och Europa, verkar leda till handling. Detta sker samtidigt som vi har politisk oro i Tyskland & Frankrike som utgör hörnstenarna i EU där samförstånd ofta krävs för att unionen ska röra sig i någon riktning. 

Ny EU-kommission & ordförandeskap förändrar förutsättningarna för europeisk försvarsindustri dock främst på längre sikt

Ur säkerhetspolitisk synpunkt är det positivt är att Polen blir nytt ordförandeland och ersätter Ungern som främst drev en helt egen agenda. Polen har redan börjat agera för att samla medlemsstaterna kring stöd till Ukraina och stärka det europeiska försvarssamarbetet. 

Den 1 december tillträdde den nya EU-kommissionen under Ursula von den Leyen på nytt men nu med en omstrukturerad organisation med fokus på ekonomisk konkurrenskraft, energisäkerhet och försvar. De mest betydande förändringarna är: 

• Särskild kommissionär för försvar – speglar EU:s ökade engagemang för gemensam säkerhet- och försvarspolitik
• Handels- och industribefattningar integreras med försvarssektorn för att främja innovation och stärka EU:s strategiska autonomi
• Handels- och industripolitiken direkt kopplad till säkerhetspolitiska frågor vilket underlättar samordnade insatser och egen försvarsproduktion inom EU.  

Sammanfattningsvis innebär den nya EU-kommissionens struktur och prioriteringar en betydande omorientering av unionens handels-, industri- och försvarspolitik, med målet att stärka Europas säkerhet och strategiska autonomi i en föränderlig global kontext. 

Kommissionens strukturella förändring är en logisk och anpassad till den förändrade geostrategiska och geoekonomiska omvärldsbilden men det enda som verkligen betyder något är om den blir effektiv och rätt i tid. EU har inte ett starkt track record när det gäller att vara verkningsfullt och effektivt. 

Behovet av en enad EU-strategi gäller inte bara mot Ryssland men även globalt

EU står inför ett akut behov av en sammanhängande och strategisk hållning framför allt gentemot Ryssland. Detta inkluderar en långsiktig strategi för trovärdig energiförsörjning samt effektiva sanktioner. EU:s utmaning ligger i att medlemsländerna har olika syn på det ryska hotet dels på grund av geografisk placering, dels handelsmässiga beroenden och lägg därtill inrikespolitiska förutsättningar vilket komplicerar verkningsfulla åtgärder. 

I en tid när globala handelsmönster förändras och handelspolitik blir alltmer integrerad med säkerhetspolitiska frågor behöver Europa och EU en tydligare strategi även globalt, särskilt i Stillahavsregionen och i Afrika. Dessa regioner kommer att växa i betydelse och särskilt Kina och Ryssland är aktiva i att sluta bilaterala avtal och sätta länder i handelsekonomiska beroenden till dem. Detta måste bemötas. EU behöver ha en tydligare strategi för att säkerställa konkurrenskraft, minska sårbarhet i leverantörskedjor och inte minst i en förnyad strategi mot Kina. Detta krav kommer att ställas av USA alldeles oavsett och detta är något som Europa ändå måste förhålla sig till.  

Trumps hållning och dess implikationer för Europa

Oavsett valutgången står det klart att Europa måste ta större ansvar för Ukrainas och hela kontinentens säkerhet. Trumps hållning gentemot Ukraina är att denna fråga huvudsakligen är en europeisk angelägenhet. Uttalanden om en fredsuppgörelse på 24-timmar är inte trovärdig men en fredsuppgörelse som prioriterar amerikanska strategiska intressen, potentiellt på bekostnad av europeisk säkerhet och Ukrainas territoriella integritet kan vara möjligt. 

Det bör beaktas att det finns ingen fördel i att ge Ryssland och indirekt Kina en utrikespolitisk och militärstrategisk vinst i Ukraina. Behovet av amerikanskt stöd ger Trump-administrationen en tydlig hävstång och deras uttalat transaktionsbaserade politik kan leda till kostsamma utmaningar för Europa, särskilt då Europa är beroende av NATO och transatlantiskt säkerhetspolitiskt samarbete. 

Det är sannolikt att Trump i gengäld mot säkerhetsgarantier och för att undvika att NATO blir dormant, kommer att kräva en snabb anpassning till högre försvarsanslag runtom i de europeiska medlemsländerna samt att anslagen i hög grad ska riktas till amerikansk försvarsindustri. Detta riskerar långa avtal och krockar direkt med Europas strategi om att 50 % av försvarsmaterielen ska köpas inom regionen. 

Trump-administrationens tydligaste säkerhetspolitiska mål är att begränsa Kinas handelspolitiska utveckling och det säkerhetspolitisk hot som Kina utgör. För att det bli effektivt behöver USA ändå stöd av EU eftersom EU är Kinas största exportmarknad. Administrationen kommer sannolikt att ställa höga krav på Europa kring förhållningssätt till Kina, något som särskilt kan bli svårt för exportberoende ekonomier som Tyskland. 

Möjlig säkerhetspolitisk strategi framåt

För att Europa ska kunna möta de säkerhetspolitiska hoten är följande variabler centrala:

Europeiskt stöd till Ukraina: 

• Europa måste intensifiera sitt militära och finansiella stöd till Ukraina, särskilt genom samarbeten mellan villiga nationer som Polen, Baltikum och Norden. 
• EU-medlemskap också skulle stärka Ukrainas position och förutsättningar för EU att agera. 

Transatlantisk samordning genom NATO: 

• NATO-medlemskap är den mest trovärdiga säkerhetsgarantin för Ukraina.  
• En lösning baserad på NATO som kan framstå som en framgång för Trump har bäst förutsättningar att balansera transatlantiska behov och Europas säkerhet. 

Långsiktig strategi som omfattar sanktioner och handelspolitiska åtgärder: 

• Ökade försvarsutgifter, investeringar i försvarsindustri & innovation. 
• Skärpta sanktioner  mot Ryssland är avgörande för att stärka Europas position. Ytterligare en utmaning är att få acceptans för sanktionerna internationellt. 
• Europa måste minska sitt beroende av USA och hantera inre splittringar för att agera enat mot externa hot. 

Enad Rysslandsstrategi: 

• Genom att stärka stödet till Ukraina och anpassa sig till nya transatlantiska dynamiker kan Europa bygga en långsiktigt hållbar säkerhetsstrategi och framstå som en starkare geopolitisk aktör. 

Det amerikanska utrikespolitiska skiftet tvingar Europa att intensifiera sitt militära och finansiella stöd till Ukraina. De initiativ som sker i koalition av villiga nationer, inklusive Polen, de baltiska staterna och de nordiska länderna är viktiga för det kortsiktiga stödet för Ukraina men även för att långsiktigt stärka Europas strategiska autonomi.  

Trots det är vår bedömning att den enda trovärdiga strategin för att bemöta hotet från Ryssland på kort sikt bara kan ske i samarbete med USA. En europeisk koalition med säkerhetsgarantier skulle nog inte bedömas trovärdig. Europeiska trupper i Ukraina känns långt bart när enighet i stöd redan är en utmaning.  

Det blir tydligt att det viktigaste för Ukraina är ett NATO-medlemskap för det skulle ge mest trovärdiga säkerhetsgarantier men även ett EU-medlemskap skulle vara positivt.  

Ekonomiska överväganden spelar också en roll i att forma Europas svar. Ökade försvarsutgifter, investeringar i militär industriell kapacitet och skärpta ekonomiska sanktioner mot Ryssland är nödvändiga för att stärka Europas position. Samtidigt måste Europa navigera sitt handelsförhållande med USA och balansera behovet av samarbete med potentiella amerikanska tullar under Trumps administration. 

En transatlantisk lösning med baserat på NATO som kan förenas med något som Trump kan föra fram som en utrikespolitisk seger på hemmaplan torde ha bäst förutsättningar. Europa behöver värna den transatlantiska relationen men heller inte falla för Trumps inrikespolitiska agenda, behovet & fördelarna är ömsesidiga om än med kortsiktig sårbarhet för Europa. 

Ukrainakrisen har belyst bräckligheten i europeisk säkerhet och belyst vikten av långsiktiga åtgärder för att minska sårbarhet och amerikanskt beroende. Europa måste övervinna olika perspektiv och intressen bland medlemsstater då det är avgörande att uppträda enat mot externa hot. 

Europa förstärker detta behovet av att uppträda enat och förespråka en rättvis och hållbar lösning på konflikten. 

Genom att utveckla en enad Rysslandsstrategi, stärka stödet till Ukraina och anpassa sig till de förändrade dynamikerna i de transatlantiska relationerna kan Europa navigera dessa utmaningar och framstå som en starkare geopolitisk aktör. 

Joakim Agerback & Shayan Heidari
Portföljförvaltare Finserve Global Security Fund I